Text och musik: Ida Malkolmsson
Ibland spelar dom en låt på radion
med min idol som heter Kenny McMill.
Det är en jättebra ballad som
jag har lärt mig nästan utantill.
Men när jag sjunger den för mamma
så förstår hon inte nå’t,
fastän jag sjunger precis detsamma
som på radion när dom spelar min låt.
Wa-a-a-a-a, noobi-obi-ramalama,
shoo-robi-baby, aha.
Rä-ä-ä-ä-ä, love ya mamma bye, bye,
doo-boo-bee rara, oh yeah.
Min brorsa säger att den handlar om kärlek
och att han tycker att den är bara larv.
Men jag tror inte att han är riktigt ärlig,
för han har spelat den minst femhundra varv.
Han brukar spela den för tjejen
som hälsar på oss här ibland.
Och fast han mest gillar Iron Maiden,
så får han hålla i hennes hand.
Wa-a-a-a-a, noobi-obi-ramalama…o.s.v.
När jag blir stor så ska jag också bli kändis.
Jag ska bli bästa vän med Kenny McMill.
Då ska jag säga ”Hello, my best friend is
Kenny, and we sing precis vad vi vill.”
Då ska min brorsa sluta reta
mig, för att jag inte fattar som dom.
Då ska jag äntligen få veta
vad den där sången handlar om.
Wa-a-a-a-a, noobi-obi-ramalama…o.s.v.
© Malmars Makalösa Musikproduktion