Text och musik: Sara Martinsson
Det går en man på gatan i rock och dyr kostym,
med mycket vax i håret och ett hav av herrparfym.
Han är sur. Jajamen, han är sur.
Fast fåglarna de sjunger glatt och solen skiner är han ändå sur.
Han vandrar nedåt gatan, mot sin sprillans nya bil.
Den blänker svart i solen och har knappt ens gått en mil.
Men han är sur. Ja, ja, ja, han är sur.
Fast vårens blommor slagit ut och himlen är blå, så är han ändå sur.
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Varför är han sur? Varför är han så sur?
– Kanske för att han som liten aldrig fick nåt eget djur.
– I stället känns det nu som om han själv satt i en bur.
Fast han kan köpa allt han vill, så är han ändå lika grinigt sur.
På andra sidan gatan en man i tovigt skägg,
med keps och slitna kläder, står där lutad mot en vägg.
Han är glad. Jajamen, han är glad.
För fåglarna de sjunger glatt och solen skiner, därför är han glad.
Där går på trottoaren en man han sett förut
Som inte verkar njuta av att vintern rasat ut.
Han är sur. Ja, som alltid, så sur.
Fast vårens blommor slagit ut och himlen är blå, så är han ändå sur.
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Varför är han sur? Varför är han så sur?
– Kanske har han ibland tjejer aldrig haft nån riktig tur.
– Men vem vill va’ ihop med en sån jättetrist figur?
Ja, fast det är så lätt att le, så är han ändå lika grinigt sur.
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Varför är han sur? Varför är han så sur?
Fast fåglarna de sjunger glatt
och vårens blommor slagit ut
och solen skiner, himlen är blå
så är han ändå lika grinigt sur.
© Malmars Makalösa Musikproduktion